Att odla ligger i släkten. Mina morföräldrar var lantbrukare på den finska landsbygden. Mamma odlar också och har en kolonilott. Även min yngsta syster har börjat intressera sig för odling. Så det här med odling ligger ju helt klart i släkten.
När jag skulle välja linje till gymnasiet så valde jag jordbrukslinjen. Det hade lika gärna kunnat bli trädgårdslinjen. Det var mellan dessa som jag satt och valde.
Några år senare flyttade jag till ett hus med tomt och där började min odlarbana. Då var årtalet 1994.
Jag tycker fortfarande att det är något magiskt med att så frön. Det är svårt att låta bli att stoppa ner frön i jorden och se dem gro och bli till fina plantor. Tänk att roten vet att den ska växa nedåt och att resten ska växa uppåt. Och vad fröet ska bli finns lagrat inuti det.
Det finns så många blommor som är en njutning att se på och en del av dem doftar också gott. Vissa av dem ger mat till insekter. Och utan insekterna vore världen inte en bra plats att leva på. Vi skulle inte få grödor pollinerade och fåglarna skulle få ont om mat. Alla har sin plats i ekosystemet. Och vi människor är en del av ekosystemet.
När jag tar hand om jorden och sedan stoppar ner frön i jorden så blir jag belönad med att få växter. Att bli belönad med sådant som går att äta är den ultimata belöningen. Tänk att jorden ger mig detta! Känslan att skörda mat i min trädgård är svårslagen. Det är också så grundläggande för överlevnaden. Och här får jag maten direkt från jorden.
Tanken att ta hand om jorden, vara en del av ekosystemet och ta hand om detta är djupt rotat i mig. Det gör att jag känner mig levande.